X

Frikyrkan måste våga prata om HBT-frågor

Debattartikel publicerad i dagens Aftonbladet.

I dag beräknas tusentals kristna samlas i Kungsträdgården i centrala Stockholm för att delta i det årliga eventet Jesusmanifestationen. Manifestationen är ekumenisk och på inbjudan står det med stora bokstäver att alla är välkomna.

Tyvärr är inte det hela sanningen.

Projektet "Religion hjärta hbt" arbetar med att öka möjligheten för troende hbt-personer att vara öppna med hela sin identitet, inom såväl religiösa sammanhang som hbtq-rörelsen. Under förra årets manifestation deltog projektet tillsammans med den kristna studentrörelsen (KRISS) vid eventet genom att finnas med som utställare i Kungsträdgården, något som blev mycket uppskattat.

Även i år bokades en plats för att delta under manifestationen. Dock stoppades planerna där. Den 1 maj skickade ordföranden för Jesusmanifestationen ett mail där han förklarade att KRISS inte var välkomna i år. Anledningarna som angavs i mailet var knapphändiga och rädslan för kombinationen Jesus och HBT sken lätt igenom.

Vad händer med killen som växer upp inom frikyrkan, tror på Gud och vill leva som en god kristen - men som tänder på killar? Hur ska han klara av att behålla sin tro, hitta sig själv och överleva all förvirring om han inte ens kan prata om ämnet i sin kyrka?

Vilken Jesus tror ledningen för Jesusmanifestationen på? Läser vi ens samma bibel? Jag är själv kristen. Jag är själv bisexuell. Jag tillhör Pingstkyrkan och är uppvuxen i en pastorsfamilj. Jag är väl medveten om den problematik som ordet bög skapar innanför frikyrkans väggar. Vi pratar om att alla är lika älskade, lika betydelsefulla och att alla är lika välkomna till kyrkan. Och visst, det är bra. Absolut. Men många kyrkor har valt att se bort från den känsliga knappen. Knappen med tre bokstäver - HBT. Att diskutera ett sådant ämne i kyrkan är för många församlingar tyvärr helt otänkbart

Men vad händer med killen som växer upp inom frikyrkan, tror på Gud och vill leva som en god kristen - men som tänder på killar? Hur ska han klara av att behålla sin tro, hitta sig själv och överleva all förvirring om han inte ens kan prata om ämnet i sin kyrka?

Jag lever i normen. Jag är gift med en kvinna och jag har en underbar liten dotter. Få skulle ana min sexuella läggning om det inte vore så att jag kom ut i en krönika som publicerades i början av mars i år.

Det faktum att jag är bisexuell är inte lika allvarligt nu eftersom jag lever med en kvinna. Men säg att jag i stället hade levt med en man. Tänk om jag skulle stå i kyrkan på söndag med Robert i handen i stället? Hade jag blivit lika accepterad då

Att leva som ung kristen och vara bi, bög eller flata kan vara otroligt tufft. Därför är behovet stort för samtal och diskussion. Under min uppväxt fanns inte den möjligheten, allt jag möttes av var bibelord om synd. Jag behövde känna kärlek för den person jag var, men jag fick dölja vem jag verkligen var för att bli accepterad.

Jag kräver inga förändringar i åsikter. Jag vill inte att du rycker ut vissa sidor i din bibel. Jag vill öppna för samtal.

Jag vill inte att någon annan skall behöva uppleva det jag upplevt. Jag kräver inga förändringar i åsikter. Jag vill inte att du rycker ut vissa sidor i din bibel. Jag vill öppna för samtal. Vad vill den kristna frikyrkligheten egentligen? Vill vi vara en öppen kyrka? En kyrka som välkomnar alla? Om det är så, då behöver vi sänka tröskeln rejält. Hur är det möjligt att arbeta för en större acceptans och göra det lättare för kristna bi- och homosexuella att vara sig själva inom kyrkan om man inte ens får lyfta frågan?

Mitt i allt kan jag inte låta bli att ställa mig frågan – vad skulle Jesus ha gjort? Ja inte hade han nekat kristna studentrörelsen att finnas med som utställare på hans hyllsningsdag. Inte en chans. Inte den Jesus jag känner.